Tar på mig stora pälsjackan och sveper halsduken över huvudet. På balkongen är det kallt och novembermörker. Med vaddade gummistövlar, en stor bit schweizernöt och en kopp rykande te tar jag mig ut i den svala luften, tjuvkikar på folket som går förbi där nere på gångvägen. Har suttit på en renfäll framför teven hela kvällen och käkat choklad så det kliar under fötterna. Varvat reklampauserna med att titta efter undulater på blocket.
Jag letar alltid efter undulater, och billiga små hus ute på landet. Sugen på körsbärsvin, sugen på hund och katt och fåglar och adoptivbarn och fosterbarn och vaginala barn och en karl kanske och ännu mer familj och vänner och lussebullar. Jag älskar Bagarmossen. Har fått mani på att sticka hästar och badar bubbelbad nästan varje kväll. Det gick snabbt och allt löste sig. När jag väl bestämt mig för att flytta stod ingenting i min väg.
Men så är det en sak som ruvar. Vad ska det bli av dig, sjunger Laleh och ibland blir jag så trött på min egen generation fastän jag gillar att va präglad av åttiotalet och alla möjligheter och självförverkan, men ändå.. Vad ska det bli av dig och hur många djur jag än skaffar så ska jag aldrig, aldrig skaffa en hamster. På nåt sätt är det skönt att veta vad man inte vill i en tid där man i princip kan göra vad som helst.
Utanför, på gården, lyser en julgran. Om jag inte har nånstans att bo igen så ska jag flytta in där och aldrig komma ut. Det har jag drömt om sen jag var liten.
