Jag värnar om min integritet sa han som tände eld på sitt kök och filmade det med sin nyinköpta digitalkamera. Men ensam är den som är stark och gömmer sig för världen. Ensam är den som dras till värmen från elden och häller aceton över diskbänken, sen en tändsticka.
En annan man har tårar i ögonen när han pratar om hur händer rör sig, hur tomt det är att stå utan. Jag kysser hans ögonlock, säger rörelsen är det som för allting framåt. Man måste omfamna den och göra den till sin. Så mycket man kan se men aldrig äga. Så mycket ljus man kan strypa med bara längtan efter ljus.
Vacker poesi!
SvaraRadera/panda