Snart nytt år. 00talet påväg in i 10tal. På högkvarteret sitter uttern och svanen och svävar på höjden av ett modigt svart piano. Stridsberg och Osten läser favoritdikter. En kille med stripigt hår läser också med stor inlevelse. Jag har legat med honom, väser en tyst röst i publiken. Jag står alldeles nära men låtsas inget höra. Marken är varm. Som ett stampat jordgolv. Luften lika grumlig som ett huvud efter tio dagars antibiotikabehandling. Min arm runt Kristinas ribbade klänning. Hur var Nairobi?
Det är vitt framför ögonen vart man än ser. När jag kommer hem kan jag inte sova. Snöänglar, ull och dubbla lager mjukisbyxor. Snön är tung och kall men jag faller mjukt när jag kastar mig bakåt. Grannen korsar gårdsplanen och sneglar roat åt mitt håll. Vad gör du, det är ju mitt i natten? Han stampar sina kängor mot gallret och försvinner in i porten bredvid.
Det handlar om glittret, pärlemon, svandammen, ribbningen, det mörka vinet och det tidlösa. Att gå runt på stan med Johanna som vilken dag som helst och känna chittet. Hur allt hör ihop. Beställa en kopp te i en bardisk och samtidigt en bit av friheten. Elegansen i att välja det man vill ha och inte det som förväntas av en.
Mörkret vänder och sen blir det ljusare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar