Nu har jag beställt elnät, orienterat mig bland Bagarmossens vårdcentral och bibliotek. Glömde köpa mjölk till kaffet, nåväl. Finge jag bo här hur länge jag ville så skulle jag trivas så fint. Inte irra runt som en annan höna från hem till hem med den där förbannade stressen. I mitt huvud underhåller jag mig med att dricka sangía under stjärnorna i Barcelona... medan jag cyklar runt på frostiga gator, köper begagnade barnkläder och bakar lussebullar så hela lägenheten doftar saffran.
Du är verkligen en Zigenarflicka, sa han och drog handen i mitt hår på pendeltågsperrongen. Kunde inte se om han var glad eller ledsen för det. Två packade dramaten och jag var på väg därifrån. Dansa med mig. Jag vill kasta mig in i det intensiva. Men han har möten, telefonkonferencer och inte tid för kärlek som drar i hjärtat och knoppen, bara tid för kärlek som inte kräver nånting, kärlek som varken gör till eller från.
Så här är jag nu. Vill hitta tillbaks, vill att det ska vibrera i skinnet av blotta andningen. Men kanske är den sortens åtrå bara ett extasy som går över och tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar