Familjen

En tigrarinna

I gränslandet är sjöarna röda. Där har hjärtats nyanser samstämmighet med allt. Träden, de meterhöga venernas köttiga vallmo, ljudet från himlen och de kuttrande demonernas ständiga längtan efter perfektion.

Hon har fåglarnas sång i huvudet. På vägen plockar hon vänner som hon plockar blommor och tar med sig hem. Samlar på ord som hon samlar på tankar och flickor med pärlor i håret.

När den nya dagen vaknar står vi i en vas på hennes sängbord med minnet av ett land långt borta, surplar vattenslasket som en annan bakfylla. En vallmo, en ros en förgätmigej, sjunger Kristina vi älskar dig.

Skvaller från Babylon

Babylon igen. Hela taket lyser rött och matchar rosévinet. Lisa viftar med händerna och skrattar. "Jag berättade för Kalle att du ville åka ut på en hångelturné". En vad då för nåt? "Du sa ju att du ville hänga utför en bilruta och ba mmmm.. muööblöörruu.. mm.. sssliskkk.. mums.. med varenda en som gick förbi.. fånga dem i farten liksom".

Lisa gör roliga ljud med munnen medan jag skakar på huvudet. Har jag sagt det? Lisa nickar förtroget. "Vi trodde det var därför det var så allvarlig stämning mellan dig och Alena på tokvivo i tisdags, vi tänkte att du hade berättat det för henne och att hon var i chock och att du typ tittade ner och skämdes och att ni var helt förstörda. Jag menar, hon har ju precis fött barn och allt,.. ".

Jag skrattar. Den ena amningssjuk och den andra ett mensklibbande vrak. Vad är värst, vad är mer himmelskt. Att åka på hångelturné, ha barn, magen full med blod, mjölktuttar, menstuttar, same same but different. I grönsaksdisken ser alla avokados ändå lika mosiga ut. Och ovanför avokadosarna har vi ändå samma ringar under ögonen.

Kommer inte ens ihåg hälften av alla dumma grejer jag kastar ur mig. Efter att ha slurkat ner det sista rosévinet beger jag mig hem för en hångelrapido i bäddsoffan istället. Mannen och jag, och det regnar förstås. Vi svalkar oss med lite persisk risnudelglass och pressar citron över. Ja ni läste rätt. En transparant isglass helt fullspäckad med små avstympade rissnudelfransar som smälter och isar om vart annat. Ganska gott faktiskt, men konstigt.

Det regnar och det regnar

Det regnar och det regnar.. Vi har blivit två ruggugglor som krypit ihop i filten och värmen. Igår fällde vi ut bäddsoffan i vardagsrummet, käkade en hel korg aprikoser så att vi var tvungna att smygfisa under filten.

Med huvudena nära och benen tätt omslingrade som stammarna på en bonsai, tittar vi på film och hittar ögonfransar på varandras kinder tills himlen är svart. Det gör vi, om och om igen tills vi somnar.

Strömavbrott

Handlade på tokvivo idag efter en fika på Amandas. Alena bar på Lukas och jag på den röda plastkorgen där vi lassade ner all mat. Men precis när vi nått fram till kassorna släcktes alla lysen ner och det blev svart i hela butiken. Kassörerna såg förvånade ut och tittade förvirrat runt omkring, bildade snabbt mörkerseende i kombination med en ynklig strimma ljus från fönstret bakom kundvagnarna. Ja mitt i den täta middagsshoppingen tog allt plötsligt stopp. Kunderna famlade runt kring kryddställ, grönsaker och allehanda varor för att hitta vägen fram. Lisa och Calle var också i butiken. De såg hjälplöst överraskade ut och log mot oss i mörkret.

Utanför var himlen tung och grå och regnet spöade ner som det gjort hela dan. Jag kände mig vissen och utan substans, knep urinblåsan hela vägen hem och svettades som en gris under den instängda regnjackan. Hem till en famn full av kärlek, tänkte jag. Men allt blev fel och än mer vissen blev jag. Som en slokande blomma i sin största nöd. Allt jag ville var vatten och någon som pysslade lite med mig så att jag blev lugn och glad. Men kärleken kärleken, så full av missförstånd. Här sitter jag nu med järnbrist och slokar alltjämt.

I am what i am

I am what I am

I don't want praise I don't want pity

I bang my own drum

Some think it's noise I think it's pretty

And so what if I love each sparkle and each bangle

Why not see things from a different angle

Your life is a shame

Till you can shout out I am what I am

En vanlig dag

På väg till jobbet smälte tidningen ihop med pannan och linserna. Jag svär att jag läste varje mening två gånger, drömde om kaffe och allra helst hem till sängen. Men varma dagar är bra dagar. Precis som dagar med regn. De är tillräckligt extrema för att man riktigt ska kunna vila i dem. Även denna dag var en överlevare. Hemma igen med balkongdörren på glänt dricker jag risté och vilar maten. Drog hem ett helt grovsoprum med gamla barnkläder och pussel, kunde inte låta bli. Trots att vårt hem är överbelamrat av grejer. Arya blev galen förstås, men det sket jag i och sjöng för honom så att halsen vrålade I am what i am, i dont want praise i dont want pitty.. i bang my own drum, some think its noise, some think its pretty.. Han tittade på mig med lidande ögon. Men det är sån här jag är. Det är min lyckligaste känsla. Om han hade sett min intensitet och exalterade glädje när jag satt och dinglade med benen ner i den stora gröna containerna. Med ögonen som på en guldets gruva. De låg där i stora sopsäckar, som direkt hämtat från ett levande 50tal. Om de inte kommer till användning kan jag alltid sälja dem på loppis. Arya slet sitt hår och gnällde men så kysste han mig på munnen och gav sig tror jag. You will kill me but i love you.