I gränslandet är sjöarna röda. Där har hjärtats nyanser samstämmighet med allt. Träden, de meterhöga venernas köttiga vallmo, ljudet från himlen och de kuttrande demonernas ständiga längtan efter perfektion.
Hon har fåglarnas sång i huvudet. På vägen plockar hon vänner som hon plockar blommor och tar med sig hem. Samlar på ord som hon samlar på tankar och flickor med pärlor i håret.
När den nya dagen vaknar står vi i en vas på hennes sängbord med minnet av ett land långt borta, surplar vattenslasket som en annan bakfylla. En vallmo, en ros en förgätmigej, sjunger Kristina vi älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar