Handlade på tokvivo idag efter en fika på Amandas. Alena bar på Lukas och jag på den röda plastkorgen där vi lassade ner all mat. Men precis när vi nått fram till kassorna släcktes alla lysen ner och det blev svart i hela butiken. Kassörerna såg förvånade ut och tittade förvirrat runt omkring, bildade snabbt mörkerseende i kombination med en ynklig strimma ljus från fönstret bakom kundvagnarna. Ja mitt i den täta middagsshoppingen tog allt plötsligt stopp. Kunderna famlade runt kring kryddställ, grönsaker och allehanda varor för att hitta vägen fram. Lisa och Calle var också i butiken. De såg hjälplöst överraskade ut och log mot oss i mörkret.
Utanför var himlen tung och grå och regnet spöade ner som det gjort hela dan. Jag kände mig vissen och utan substans, knep urinblåsan hela vägen hem och svettades som en gris under den instängda regnjackan. Hem till en famn full av kärlek, tänkte jag. Men allt blev fel och än mer vissen blev jag. Som en slokande blomma i sin största nöd. Allt jag ville var vatten och någon som pysslade lite med mig så att jag blev lugn och glad. Men kärleken kärleken, så full av missförstånd. Här sitter jag nu med järnbrist och slokar alltjämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar