Torsdag kväll och en döende solstråle i ögat på Mosebacke uteservering. Träffade kittenkatten där på stenmuren strax innan solen försvann. Hon strök omkring i buskarna bakom öltälten, sökte kel då och då när jag vyssjade på henne. I en annan tid, i en framtid som kommer, kanske vi kan vara tillsammans. Hon slank in i buskagen igen och så sågs vi inte mer den kvällen.
På södra teatern var det Bang release och fullt med flator och feminister. Träffade Mafalda som till min stora förvåning hade fått en djup mansröst. Även Isabel, Arianna och lite annat folk var där. Lisa och jag hade axelvaddar och matchade varandra ganska bra där vi satt nedtryckta mot en gul plyschkudde, letandes efter schnussen som aldrig dök upp. Ont om stjärtplats, gott om öl och inget regn på den knökfulla terassen. Jag lånade roche från en tjej på toan och var på otippat topp fastän så sliten. Hon sa att jag såg fin ut, något som jag lättvindigt tog till mig för att höja stämningen med mig själv.
Festen slutade dock alltför tvärt och jag insåg att det alltid finns den där morgondagen som folk relaterar till. En ofta alltför närgången framtidsnärvaro som säger att det är dags att gå hem. Jag ville festa hela natten men drack upp sista ölslatten och begav mig ner för backen med Lisa och Fanny.
På vägen mot tunnelbanan stod en container full med någons liv. Vi blev alldeles till oss och började spana ner i den magiska värld som rymdes där. När jag fyndade som allra ivrigast kom det plötsligt från himlen en sprängfylld vattenpåse som dånade ner i asfalten med en bang. Jag blev skiträdd och tappade en poslinsram i marken som gick i tusen bitar. Då vågade jag inte rota mer utan sprang hem, kånkande och stönande med famnen full av skit.
Hemma stod Arya och grejade i köket, medan jag blev liggandes raklång över kökssoffan med ölsmak i munnen och i hjärtat. Tuggade sorgset i mig tunna gurkskivor och nygräddade paratha. Sen drömde jag konstiga saker tills Arya drog mig till sängs.
Jag känner kärlek. Jag känner en hel vind med katt och snus och Kristina i luren berättade att hon har träffat en rockabilly. Ett bubblande skratt och ett ansikte som inte kan sluta le. Jag känner kärlek, kärlek, kärlek.
Det låter härligt Mirjam!!!
SvaraRaderaPuss på dig
SvaraRadera