På väg till jobbet smälte tidningen ihop med pannan och linserna. Jag svär att jag läste varje mening två gånger, drömde om kaffe och allra helst hem till sängen. Men varma dagar är bra dagar. Precis som dagar med regn. De är tillräckligt extrema för att man riktigt ska kunna vila i dem. Även denna dag var en överlevare. Hemma igen med balkongdörren på glänt dricker jag risté och vilar maten. Drog hem ett helt grovsoprum med gamla barnkläder och pussel, kunde inte låta bli. Trots att vårt hem är överbelamrat av grejer. Arya blev galen förstås, men det sket jag i och sjöng för honom så att halsen vrålade I am what i am, i dont want praise i dont want pitty.. i bang my own drum, some think its noise, some think its pretty.. Han tittade på mig med lidande ögon. Men det är sån här jag är. Det är min lyckligaste känsla. Om han hade sett min intensitet och exalterade glädje när jag satt och dinglade med benen ner i den stora gröna containerna. Med ögonen som på en guldets gruva. De låg där i stora sopsäckar, som direkt hämtat från ett levande 50tal. Om de inte kommer till användning kan jag alltid sälja dem på loppis. Arya slet sitt hår och gnällde men så kysste han mig på munnen och gav sig tror jag. You will kill me but i love you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar