Martin som i mandelkaka

Martin är trött och suckar i luren. Vill inte gå utanför dörren. Men hallå jag är i elefantparken nära dig, vi tar ett glas vin på Pet Sound, säger jag. Han ger sig och vi hamnar i sista solen på skånegatan, blir mätta på vin medan huvudet och blodet rusar igång igen. De senaste dagarna har känts som en konstant regnkoma som vi nu börjar klättra ur skalet på. Vi blir genast på bättre humör, pratar om livet som vi gör mest, och hittar ytterligare sällskap från höger och vänster.

Vet du att de fotade mig för en japansk tidning, säger Martin. Mina mandelkakor är med. Han säger det med ett blygsamt leende och tar ett bloss från sin nytända cigarrett. En kul grej bara, vad ska man säga. Jag kisar i solen och garvar, shit va roligt. Det är perfekt och precis som det ska vara. Så länge som Martin varit min storebror har han bakat. Drömmar, sandkakor, äppelpaj.. Och jämt har han pratat om mat och bakverk, om resor och speciella platser. Det är min bror, han lever för bilder och tankar som är i känslan.

Indianflickan Hopi dyker upp. Hon har ett konstprojekt på gång, är ivrig och lyrisk när hon gestikulerar över sina planer. Det är trevligt att ses igen och vi sitter ett tag till innan vi delar på oss och kramar hejdå. Jag tar cykeln genom stan och känner friheten, vinet, glädjen. Möter upp Lisa och Fanny nere på torget för en burgare och strips. På vägen hem läser jag resterna av dagens dn och tänker på sängen. Att bara få sova.

Rockabilly sommar

Kristina på telefonluren igen, jublande glad. Fatta att jag köpte en bil igår! Den ska vi göra roadtrips med och i sommar drar vi till Gagnef på festival. Hoohoo. Det flämtar i bröstet, hjärtat bultar. Kristina skrattar så det pinglar som kobjällror i öronen på mig, pratar om hårvax, intensiv kärlek och pisspauser längs med en motorväg som leder rakt in i frihetens händer. I sommar kan allt hända om vi bara släpper ut vårt hår, låter det blåsa längs med skogsvägarnas kurviga labyrinter, blänka som diamanter när vi simmar i de dunkla skogssjöarna och skimra som guld i solen när vi glömmer allt.

Kristina är inte hemma. På väg från jobbet tar jag en sväng i kvarteret där hon bor för att få en blick på godingen. Hihii, när jag tror jag har hittat den tar jag lite idolbilder och beger mig sen så ivrig och tankspridd till tunnelbanan att jag i princip krockar med en lyktstolpe.

Jag måste skaffa körkort. Fast så länge jag får äta glass i baksätet och räkna kossor längs med vägen, måste jag säga att jag är ganska så nöjd med min frihet ändå.

Uppluckrat och lite skitigt

Det regnar och regnar och är total tristess bara för att huvudet är i en dimma och inte förmår bättre. Slappt och uppluckrat och lite skitigt och man borde egentligen göra saker men orkar inte. Dammsugaren har jag gömt i skogen, nu regnar det på den så att den går sönder. Och tvättstugenyckeln har jag slängt i en papperskorg på tcentralen så att den snart är uppkäkad av stadsråttorna, svabben klippte jag snagg på. Och jag, jag sitter och äter hemköpt tårta med hallon och dricker gammal julmust och chips och ritar och ritar och chattar lite och drunknar i min egen skit.

Dom e nöjda, vi vill mera

Kittenkatten på Bang

Torsdag kväll och en döende solstråle i ögat på Mosebacke uteservering. Träffade kittenkatten där på stenmuren strax innan solen försvann. Hon strök omkring i buskarna bakom öltälten, sökte kel då och då när jag vyssjade på henne. I en annan tid, i en framtid som kommer, kanske vi kan vara tillsammans. Hon slank in i buskagen igen och så sågs vi inte mer den kvällen.

På södra teatern var det Bang release och fullt med flator och feminister. Träffade Mafalda som till min stora förvåning hade fått en djup mansröst. Även Isabel, Arianna och lite annat folk var där. Lisa och jag hade axelvaddar och matchade varandra ganska bra där vi satt nedtryckta mot en gul plyschkudde, letandes efter schnussen som aldrig dök upp. Ont om stjärtplats, gott om öl och inget regn på den knökfulla terassen. Jag lånade roche från en tjej på toan och var på otippat topp fastän så sliten. Hon sa att jag såg fin ut, något som jag lättvindigt tog till mig för att höja stämningen med mig själv.

Festen slutade dock alltför tvärt och jag insåg att det alltid finns den där morgondagen som folk relaterar till. En ofta alltför närgången framtidsnärvaro som säger att det är dags att gå hem. Jag ville festa hela natten men drack upp sista ölslatten och begav mig ner för backen med Lisa och Fanny.

På vägen mot tunnelbanan stod en container full med någons liv. Vi blev alldeles till oss och började spana ner i den magiska värld som rymdes där. När jag fyndade som allra ivrigast kom det plötsligt från himlen en sprängfylld vattenpåse som dånade ner i asfalten med en bang. Jag blev skiträdd och tappade en poslinsram i marken som gick i tusen bitar. Då vågade jag inte rota mer utan sprang hem, kånkande och stönande med famnen full av skit.

Hemma stod Arya och grejade i köket, medan jag blev liggandes raklång över kökssoffan med ölsmak i munnen och i hjärtat. Tuggade sorgset i mig tunna gurkskivor och nygräddade paratha. Sen drömde jag konstiga saker tills Arya drog mig till sängs.

Jag känner kärlek. Jag känner en hel vind med katt och snus och Kristina i luren berättade att hon har träffat en rockabilly. Ett bubblande skratt och ett ansikte som inte kan sluta le. Jag känner kärlek, kärlek, kärlek.

Beauty of my life

Feeling

Jenny Wilson har feeling och jag med henne. Snoppar jordgubbar och låter musiken gå av på högsta volym. I morgon fyller mannen år, han ska få en tårta med massor av bär och bigaråer. Bigaråerna har jag gömt längst bak i kylskåpet, för jag vet att han skulle äta upp dem annars.

Vi har finbesök från Kiruna denna vecka. Finbesök som sover på finsoffan och springer med oss till tåget om mornarna, enligt värdparets dagliga princip. Med mackor i båda händerna, sallad som flyger av på vägen och kalles kaviar som lämnar misstänkta spår över metrons färska trycksvärta. I morse drällde jag visst apelsinmarmelad på Aryas svarta rock. Det fixade sig dock med lite pappersservetter i fickgömmorna. Dom hoppade av tåget i Vasastan för en kaffe på Mellqvist, medan jag fortsatte mot ett regnigt Hammarbyhöjden.

Crazy summer dark breeze sjunger en egen jenny från vardagsrummet. Alla lampor är tända ut mot kvällen och det är redan juni. Summertime ruffest time. Ser fram emot en galen sommar som är fylld med allt. Idag stod jag och Lisa på F12s breda trapphals. Den var alldeles tom och öde, ledde upp till Mejans slututställning. Men när jag stod där och blickade ut över de breda trapplängderna, kom sommarkänslor som slog volt på både ljuset och rytmen i blodet.

Jenny har feeling och jag med. Snoppar jordgubbar och gör upp med mig själv. Det blir en magisk sommar med galna nätter och klackarna i taket innan man stupar. Och så blir det vila i gräset och kärlek och onda cykelrumpor. Frihetens väska packad i alla tankar som bär dit. Med öppen famn mot världen, vi tar en sista minuten vart som helst.

Jag har feeling och vi kommer fly in i den som två uppslukade turturduvor. Jag tror inte det finns något bättre ställe att vara på. På gården står två cyklar låsta intill varann och bara väntar.