Med fläderblomsaft och fina presenter dyker de äntligen upp. Vi dricker sangría i solen på balkongen och Alena blir varmblodig på mindre än ett halvt glas. Vi vispar grädde och äter inlagda plommon med silverskedar, förförs av solen och pustar ut tillsammans. Lukas guggeliguuglar, har blivit en liten tjockis som man lägger på en kudde och sen tittar paralyserat på. Alla ansiktsuttryck, alla fina ljud han gör. Man tar i de goda små låren och blir som kär för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar