Long time no see. Lisa kommer cyklandes medan Arya och jag hänger i kamerabutiken och beskådar snygga Leica kameror. Jag är både kissnödig och bajsnödig och hjärtat krampar men jag är hur glad som helst. Stress säger bartendern på Pet Sounds, jag fattar ingenting, jag har ju semester. Skiter i hur många komman man får ha i en mening, skiter i hur osocialt nollställd man får vara när det är sommar och allt skulle hända oöverträffbart, hur översocialt freaky man blir sen när man väl träffar folk. Allt man försöker hitta är någon slags balans som känns göttig och tillfredsställande och framtiden långt borta kommer sen, efter alla kommatecken, efter alla frågor om vad man är bra på och hur man ska ta sig dit. Hur är det med dig och Arya då, är du med barn? frågar lisa skämtsamt och jag blir nästan generad. Faktiskt är det som om himlen skiner på oss och jag känner största kärleken i mitt hjärta som bara verkar växa större. Men några barn har vi inte kilat ihop än. På vägen hem hittar jag en stor rosenbuske och plockar med mig famnen full. In i duschen och en slurk fil i köket innan lamporna somnar. Rosorna ska jag ge till någon, men det är en hemlis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar