Liljekonvaljer

Arya ringde. Halsen ovanför vattenytan, gröngrummliga och blanka riktar sig orden utåt i tanken som är stark. Hans röst är så varm och jag saknar honom. Men snart är han hemma igen och jag njuter när han säger att han bara ska vara ledig och strosa runt på stan i flera veckor. Så länge jag gör mina grejer är det inga problem, så länge jag vet att jag klarar mig utan.

Med fötterna mot balkongräcket glider värmen sig trofast och jag tänker att jag påminns åter om varför vi är tillsammans, trots all brist på tid och närvaro. Det finns en samhörighet och kärlek som sträcker sig bortom det komplicerade och svåra

Blomsterkrassen har växt flera centimeter under dagen. Under tiden var jag i skogen med Alena och plockade liljekonvaljer. Lukas ammade mest och var charmerande fin med sina små sjungande ljud när han en gång i kvarten var mätt och belåten.

Sen gick jag en promenad förbi Lisa som var hemma och sjuk, stack ner en bunt väldoftande vita klockor i brevinkastet. Ett fnissande garv innanför dörren bjöd in till en balkongvisit. Efter allt för många kondomer på gräsmattan hade hon äntligen utvecklat handlingskraft och skrivit en arglapp till grannarna.

Lisas mage kurrade obönhörligen och upprepat, jag beslutade mig för att gå. Solen var varm som på sommaren och på tokVivo i hökis var det sjukt billig mat som jag bar hem i två knökfyllda kassar. Tänkte på ekorrar, zigenare och kärlek.