Vaknar upp som om jag aldrig gått och lagt mig. Huvudet domnar lite av trötthet, men ingen baksmälla än vad jag vet. Tiden känns outspedd med ett flimmer av tankar, nästan identiska med kvällen före. Jag återvänder till datorna så som jag lämnade den innan jag klunkade i mig den sista skvätten rosévin och sprang till tåget. Konstfacks trånga korridor var så knökad och varm att trikåerna fortfarande var blöta av svett nere i skorna när jag kom hem. Tobaksrök och dewberryolja.
När nattbussen svängde in i kröken hade solen skymtat bakom trädkronorna och lyst upp himlen ett bra tag redan. Jag klev av bussen med en milkshakesrinnande mcdonalds påse och längs med vägen hem plockade jag ett lass med lila syrener, tänkte ensamma svala tankar.
Nu borrar grannen ovanför. Det rör sig i mitt huvud. Jag vill berätta nånting men vet inte var jag ska börja. Jag vill skriva hemliga saker men undrar om det är relevant. Undrar om det har betydelse och vem som blir lyckligare. Men jag har tid på mig
Lillasyster skickar ett sms och vill ses. Jag orkar verkligen inte, känner mig så dum, önskar att jag hade mer tid för henne. Jag har ju knappt sovit och Lisa och jag skulle ju se Odell idag, sista chansen. Jennifer och Johanna är dessutom på en segelbåt nånstans och käkar brunch eller nåt.
På balkongen står två påsar med jord och drar i mig. Egentligen skulle jag ta denna dag för mig själv och påta i rabatterna. Det känns som att livet blivit lite annorlunda, det känns som att jag vill ha en kolonilott och bara dricka kaffe hela dagarna, med jordiga fingrar i sol som i regn.
Åh du. Fick mig att inse saker förra veckan som jag ändå struntar i när det kommer till kritan. Men jag ska göra mitt bästa. Det är väl ändå viktigast att leva fullt ut?
SvaraRaderaJag kommer ihåg när jag ville börja brevväxla med dig, som när man var liten, men det blev inget med det. Kanske blir det här någonting liknande. Jag vet iallafall att jag kommer gå in här varje dag jag kan. Jag är på väg att göra det jag inte borde, igen, för sjuhundrade gången och det pirrar och bränns. Jag sitter på mitt kontor med ett glas vin och tittar på solen i fönstren mittemot.
Nu snor jag från Poeten, men:
Alla kyssar som finns har:
Lifterskan
Vackra lifterska. Kärlekskranka vinranka. En sak att inse saker, en sak att välja passionen och det liv man vill leva. Men att inse är kanske att utvecklas, inte nödvändigtvis att välja bort. Det som får en att känna sig levande är det viktigast vi har.
SvaraRaderaÅå jag vill också sitta på kontor och dricka vin. Har funderat på den där inredda skrivbordslådan. Jag kan hjälpa dig samla ihop till små möbler om du vill..
Kyss