Martin som i mandelkaka

Martin är trött och suckar i luren. Vill inte gå utanför dörren. Men hallå jag är i elefantparken nära dig, vi tar ett glas vin på Pet Sound, säger jag. Han ger sig och vi hamnar i sista solen på skånegatan, blir mätta på vin medan huvudet och blodet rusar igång igen. De senaste dagarna har känts som en konstant regnkoma som vi nu börjar klättra ur skalet på. Vi blir genast på bättre humör, pratar om livet som vi gör mest, och hittar ytterligare sällskap från höger och vänster.

Vet du att de fotade mig för en japansk tidning, säger Martin. Mina mandelkakor är med. Han säger det med ett blygsamt leende och tar ett bloss från sin nytända cigarrett. En kul grej bara, vad ska man säga. Jag kisar i solen och garvar, shit va roligt. Det är perfekt och precis som det ska vara. Så länge som Martin varit min storebror har han bakat. Drömmar, sandkakor, äppelpaj.. Och jämt har han pratat om mat och bakverk, om resor och speciella platser. Det är min bror, han lever för bilder och tankar som är i känslan.

Indianflickan Hopi dyker upp. Hon har ett konstprojekt på gång, är ivrig och lyrisk när hon gestikulerar över sina planer. Det är trevligt att ses igen och vi sitter ett tag till innan vi delar på oss och kramar hejdå. Jag tar cykeln genom stan och känner friheten, vinet, glädjen. Möter upp Lisa och Fanny nere på torget för en burgare och strips. På vägen hem läser jag resterna av dagens dn och tänker på sängen. Att bara få sova.

Rockabilly sommar

Kristina på telefonluren igen, jublande glad. Fatta att jag köpte en bil igår! Den ska vi göra roadtrips med och i sommar drar vi till Gagnef på festival. Hoohoo. Det flämtar i bröstet, hjärtat bultar. Kristina skrattar så det pinglar som kobjällror i öronen på mig, pratar om hårvax, intensiv kärlek och pisspauser längs med en motorväg som leder rakt in i frihetens händer. I sommar kan allt hända om vi bara släpper ut vårt hår, låter det blåsa längs med skogsvägarnas kurviga labyrinter, blänka som diamanter när vi simmar i de dunkla skogssjöarna och skimra som guld i solen när vi glömmer allt.

Kristina är inte hemma. På väg från jobbet tar jag en sväng i kvarteret där hon bor för att få en blick på godingen. Hihii, när jag tror jag har hittat den tar jag lite idolbilder och beger mig sen så ivrig och tankspridd till tunnelbanan att jag i princip krockar med en lyktstolpe.

Jag måste skaffa körkort. Fast så länge jag får äta glass i baksätet och räkna kossor längs med vägen, måste jag säga att jag är ganska så nöjd med min frihet ändå.

Uppluckrat och lite skitigt

Det regnar och regnar och är total tristess bara för att huvudet är i en dimma och inte förmår bättre. Slappt och uppluckrat och lite skitigt och man borde egentligen göra saker men orkar inte. Dammsugaren har jag gömt i skogen, nu regnar det på den så att den går sönder. Och tvättstugenyckeln har jag slängt i en papperskorg på tcentralen så att den snart är uppkäkad av stadsråttorna, svabben klippte jag snagg på. Och jag, jag sitter och äter hemköpt tårta med hallon och dricker gammal julmust och chips och ritar och ritar och chattar lite och drunknar i min egen skit.

Dom e nöjda, vi vill mera

Kittenkatten på Bang

Torsdag kväll och en döende solstråle i ögat på Mosebacke uteservering. Träffade kittenkatten där på stenmuren strax innan solen försvann. Hon strök omkring i buskarna bakom öltälten, sökte kel då och då när jag vyssjade på henne. I en annan tid, i en framtid som kommer, kanske vi kan vara tillsammans. Hon slank in i buskagen igen och så sågs vi inte mer den kvällen.

På södra teatern var det Bang release och fullt med flator och feminister. Träffade Mafalda som till min stora förvåning hade fått en djup mansröst. Även Isabel, Arianna och lite annat folk var där. Lisa och jag hade axelvaddar och matchade varandra ganska bra där vi satt nedtryckta mot en gul plyschkudde, letandes efter schnussen som aldrig dök upp. Ont om stjärtplats, gott om öl och inget regn på den knökfulla terassen. Jag lånade roche från en tjej på toan och var på otippat topp fastän så sliten. Hon sa att jag såg fin ut, något som jag lättvindigt tog till mig för att höja stämningen med mig själv.

Festen slutade dock alltför tvärt och jag insåg att det alltid finns den där morgondagen som folk relaterar till. En ofta alltför närgången framtidsnärvaro som säger att det är dags att gå hem. Jag ville festa hela natten men drack upp sista ölslatten och begav mig ner för backen med Lisa och Fanny.

På vägen mot tunnelbanan stod en container full med någons liv. Vi blev alldeles till oss och började spana ner i den magiska värld som rymdes där. När jag fyndade som allra ivrigast kom det plötsligt från himlen en sprängfylld vattenpåse som dånade ner i asfalten med en bang. Jag blev skiträdd och tappade en poslinsram i marken som gick i tusen bitar. Då vågade jag inte rota mer utan sprang hem, kånkande och stönande med famnen full av skit.

Hemma stod Arya och grejade i köket, medan jag blev liggandes raklång över kökssoffan med ölsmak i munnen och i hjärtat. Tuggade sorgset i mig tunna gurkskivor och nygräddade paratha. Sen drömde jag konstiga saker tills Arya drog mig till sängs.

Jag känner kärlek. Jag känner en hel vind med katt och snus och Kristina i luren berättade att hon har träffat en rockabilly. Ett bubblande skratt och ett ansikte som inte kan sluta le. Jag känner kärlek, kärlek, kärlek.

Beauty of my life

Feeling

Jenny Wilson har feeling och jag med henne. Snoppar jordgubbar och låter musiken gå av på högsta volym. I morgon fyller mannen år, han ska få en tårta med massor av bär och bigaråer. Bigaråerna har jag gömt längst bak i kylskåpet, för jag vet att han skulle äta upp dem annars.

Vi har finbesök från Kiruna denna vecka. Finbesök som sover på finsoffan och springer med oss till tåget om mornarna, enligt värdparets dagliga princip. Med mackor i båda händerna, sallad som flyger av på vägen och kalles kaviar som lämnar misstänkta spår över metrons färska trycksvärta. I morse drällde jag visst apelsinmarmelad på Aryas svarta rock. Det fixade sig dock med lite pappersservetter i fickgömmorna. Dom hoppade av tåget i Vasastan för en kaffe på Mellqvist, medan jag fortsatte mot ett regnigt Hammarbyhöjden.

Crazy summer dark breeze sjunger en egen jenny från vardagsrummet. Alla lampor är tända ut mot kvällen och det är redan juni. Summertime ruffest time. Ser fram emot en galen sommar som är fylld med allt. Idag stod jag och Lisa på F12s breda trapphals. Den var alldeles tom och öde, ledde upp till Mejans slututställning. Men när jag stod där och blickade ut över de breda trapplängderna, kom sommarkänslor som slog volt på både ljuset och rytmen i blodet.

Jenny har feeling och jag med. Snoppar jordgubbar och gör upp med mig själv. Det blir en magisk sommar med galna nätter och klackarna i taket innan man stupar. Och så blir det vila i gräset och kärlek och onda cykelrumpor. Frihetens väska packad i alla tankar som bär dit. Med öppen famn mot världen, vi tar en sista minuten vart som helst.

Jag har feeling och vi kommer fly in i den som två uppslukade turturduvor. Jag tror inte det finns något bättre ställe att vara på. På gården står två cyklar låsta intill varann och bara väntar.

Midnatt, hem.

Jag fortsätter att plocka hem en massa blommor tills huset är fullt och gult i ögat när man ska tvätta sig i handfatet. Kronblad som fastnar i tvålen som gnider mot huden. I köket blir det lila under fötterna när de ramlar och vissnar och i vardagsrummet doftar en senlivad syrén, i sovrummet fullblommande pelargoner. En gång snodda skott, nu älskade som egna.

Det svider i ögonen. Lägenheten är mitt hem och jag börjar trivas här, börjar få rötter. Inte alls som förut när jag tvingades flytta hela tiden. På blocket har jag hittat ett skåp där jag lägger alla mina saker. Det är natt i huset, över midnatt, och jag trivs med mig själv igen.

Familjen

En tigrarinna

I gränslandet är sjöarna röda. Där har hjärtats nyanser samstämmighet med allt. Träden, de meterhöga venernas köttiga vallmo, ljudet från himlen och de kuttrande demonernas ständiga längtan efter perfektion.

Hon har fåglarnas sång i huvudet. På vägen plockar hon vänner som hon plockar blommor och tar med sig hem. Samlar på ord som hon samlar på tankar och flickor med pärlor i håret.

När den nya dagen vaknar står vi i en vas på hennes sängbord med minnet av ett land långt borta, surplar vattenslasket som en annan bakfylla. En vallmo, en ros en förgätmigej, sjunger Kristina vi älskar dig.

Skvaller från Babylon

Babylon igen. Hela taket lyser rött och matchar rosévinet. Lisa viftar med händerna och skrattar. "Jag berättade för Kalle att du ville åka ut på en hångelturné". En vad då för nåt? "Du sa ju att du ville hänga utför en bilruta och ba mmmm.. muööblöörruu.. mm.. sssliskkk.. mums.. med varenda en som gick förbi.. fånga dem i farten liksom".

Lisa gör roliga ljud med munnen medan jag skakar på huvudet. Har jag sagt det? Lisa nickar förtroget. "Vi trodde det var därför det var så allvarlig stämning mellan dig och Alena på tokvivo i tisdags, vi tänkte att du hade berättat det för henne och att hon var i chock och att du typ tittade ner och skämdes och att ni var helt förstörda. Jag menar, hon har ju precis fött barn och allt,.. ".

Jag skrattar. Den ena amningssjuk och den andra ett mensklibbande vrak. Vad är värst, vad är mer himmelskt. Att åka på hångelturné, ha barn, magen full med blod, mjölktuttar, menstuttar, same same but different. I grönsaksdisken ser alla avokados ändå lika mosiga ut. Och ovanför avokadosarna har vi ändå samma ringar under ögonen.

Kommer inte ens ihåg hälften av alla dumma grejer jag kastar ur mig. Efter att ha slurkat ner det sista rosévinet beger jag mig hem för en hångelrapido i bäddsoffan istället. Mannen och jag, och det regnar förstås. Vi svalkar oss med lite persisk risnudelglass och pressar citron över. Ja ni läste rätt. En transparant isglass helt fullspäckad med små avstympade rissnudelfransar som smälter och isar om vart annat. Ganska gott faktiskt, men konstigt.

Det regnar och det regnar

Det regnar och det regnar.. Vi har blivit två ruggugglor som krypit ihop i filten och värmen. Igår fällde vi ut bäddsoffan i vardagsrummet, käkade en hel korg aprikoser så att vi var tvungna att smygfisa under filten.

Med huvudena nära och benen tätt omslingrade som stammarna på en bonsai, tittar vi på film och hittar ögonfransar på varandras kinder tills himlen är svart. Det gör vi, om och om igen tills vi somnar.

Strömavbrott

Handlade på tokvivo idag efter en fika på Amandas. Alena bar på Lukas och jag på den röda plastkorgen där vi lassade ner all mat. Men precis när vi nått fram till kassorna släcktes alla lysen ner och det blev svart i hela butiken. Kassörerna såg förvånade ut och tittade förvirrat runt omkring, bildade snabbt mörkerseende i kombination med en ynklig strimma ljus från fönstret bakom kundvagnarna. Ja mitt i den täta middagsshoppingen tog allt plötsligt stopp. Kunderna famlade runt kring kryddställ, grönsaker och allehanda varor för att hitta vägen fram. Lisa och Calle var också i butiken. De såg hjälplöst överraskade ut och log mot oss i mörkret.

Utanför var himlen tung och grå och regnet spöade ner som det gjort hela dan. Jag kände mig vissen och utan substans, knep urinblåsan hela vägen hem och svettades som en gris under den instängda regnjackan. Hem till en famn full av kärlek, tänkte jag. Men allt blev fel och än mer vissen blev jag. Som en slokande blomma i sin största nöd. Allt jag ville var vatten och någon som pysslade lite med mig så att jag blev lugn och glad. Men kärleken kärleken, så full av missförstånd. Här sitter jag nu med järnbrist och slokar alltjämt.

I am what i am

I am what I am

I don't want praise I don't want pity

I bang my own drum

Some think it's noise I think it's pretty

And so what if I love each sparkle and each bangle

Why not see things from a different angle

Your life is a shame

Till you can shout out I am what I am

En vanlig dag

På väg till jobbet smälte tidningen ihop med pannan och linserna. Jag svär att jag läste varje mening två gånger, drömde om kaffe och allra helst hem till sängen. Men varma dagar är bra dagar. Precis som dagar med regn. De är tillräckligt extrema för att man riktigt ska kunna vila i dem. Även denna dag var en överlevare. Hemma igen med balkongdörren på glänt dricker jag risté och vilar maten. Drog hem ett helt grovsoprum med gamla barnkläder och pussel, kunde inte låta bli. Trots att vårt hem är överbelamrat av grejer. Arya blev galen förstås, men det sket jag i och sjöng för honom så att halsen vrålade I am what i am, i dont want praise i dont want pitty.. i bang my own drum, some think its noise, some think its pretty.. Han tittade på mig med lidande ögon. Men det är sån här jag är. Det är min lyckligaste känsla. Om han hade sett min intensitet och exalterade glädje när jag satt och dinglade med benen ner i den stora gröna containerna. Med ögonen som på en guldets gruva. De låg där i stora sopsäckar, som direkt hämtat från ett levande 50tal. Om de inte kommer till användning kan jag alltid sälja dem på loppis. Arya slet sitt hår och gnällde men så kysste han mig på munnen och gav sig tror jag. You will kill me but i love you.